Lite flodhästar och solbränna sådär.
Efter en vecka av påsklovet drog vi oss neråt mot östkusten. Det var en lång, och härlig resa, för mig som gillar att åka bil. Mindre härlig för Rebecka som mår illa. Vår destination: St Lucia. Meeeen vi stannade lite på vägen och träffade ett par åsnor och en kattunge.
Vårat fantastiska resgäng! Minus mig, plus en åsna. Men vi var rätt lika ändå.
Vårat fantastiska resgäng! Minus mig, plus en åsna. Men vi var rätt lika ändå.
Drömmiga utsikter på vägen.
Väl i St Lucia märkte vi att det verkligen var sant att flodhästarna där går omkring helt fritt på gatorna, vilket var något av en chock. Så på kvällarna kunde man stöta på en eller annan flodhäst som promenerat sig upp till restaurangerna eller till ens hotellområde där de drack lite ur poolen. Det var fruktansvärt häftigt och lite halvsäkert. Tyvärr fick man ju halvbra bilder i mörkret.
Vi tog även tag i det här med Afrika extra mycket och tog en ridtur på en savann, vilket var bland det drömmigaste jag gjort! Det fanns ju inga lejon eller så där, men zebror och gnuer och impalas fanns det gott om.
Jag fick en tjockishäst som hetter Geronimo. Han ville bara äta hela tiden så det gick lite långsamt för mig. Men fin var han!
Här har vi även en fantastisk strand som hetter Cape Vidal där vi var en dag med Annas nerflugna familj och snorklade och brände oss. Riktig semesterkänsla där.
Det var en fin semester! Men lite gött var det att komma tillbaka till Phumelela och det eviga brödet.